Det är tidigt morgon och klockan ringer, den har en sådan där irriterande ringsignal som gör att man bara vill smälla till den, och hoppas att den går i tusen bitar, för det är just så det känns i huvudet när den ringer. Det känns som att huvudet går i tusen bitar.

Varför jag ställt ringklockan kan jag inte svara på, det är inte så att jag har något viktigt att gå upp till, vid närmare eftertanke, jag har inget som helst att gå upp till. Det finns ingen anledning att jag ens ska lämna sängen, förutom att uträtta eventuella nödvändiga behov, och stoppa hungerkänslan som finns i min mage.

Annars har jag absolut inget att gå upp till.

Jag är ny i denna stad, jag känner ingen, jag har ingen. Det var så jag ville ha det, jag ville lämna allt bakom mej och börja om på nytt.

Jag vill glömma allt som hänt mej någonsin och göra en helt ny start, en pånyttfödelse.

Men att starta ett nytt liv, betyder även nya vanor. Att gå upp varje dag, trots att det är en ledig dag och inget är inplanerat är en av dessa saker.

Det var även den tanken som fick mej att dra bort det varma och sköna täcket från min kropp.

Som tur var, är det vår och det börjar bli varmare ute och inne, så för engångs skull var det inte en enorm kalldusch jag fick när jag drog bort täcket.

Jag gick upp och gjorde det jag brukar göra på morgonen, tills jag kollade in i kylen, där i den stora vita fula kylen från tidigt 90 tal fanns det inget.

Det var endast ett stort eko, bortsett från att den förrra hyresvärden troligen inte varit så duktig på att flyttstäda, då den inte såg allt för fräsch ut på insidan.

Utsidan var inte heller allt för trevlig, men det som störde mest, är nog brummandet som satt igång när jag stängde dörren till den igen.

Detta beytder att jag lär ut och handla, jag lär ut i min nya stad.

Jag ska ut i min nya stad, min nya hemstad.

Jag smakade på det ordet, min nya hemstad Ludvika..

Det kändes udda, litet men ändå stort.

Jag skulle för första gången träffa nya människor, och stötta på nya eventuella framtidiga vänner, eller arbetskollegor.

På vägen till affären, försökte jag komma ihåg och memorera hur jag skulle gå för att komma hem igen. Vilket inte var det lättaste vill jag lova.

Men jag försöker och hoppas på det bästa, i värsta fall får jag fråga någon efter vägen hem.

Jag valde att gå på ica, där jag handlade det mesta av det nödvändigaste, resten får vänta tills jag lyckats skaffa en cykel och slipper bära på allt, eller ennu heldre en bil.

Kassörskan var ovanligt trevlig, med ett stort glatt ansikte, såhär var jag inte van att ha det.

I normala fall, satt det en sur gammal kärring, som inte sa något ord mer än vad man skulle betala i min hemstad, nej jag menar i min förra hemstad.

Som tur var hittade jag hem utan konstigheter, och stälde in mina nya matvaror där dom ska vara.

 Sedan funderade jag på vad jag skulle göra härnäst, min första tanke var att gå ner till stan och kolla in utbudet, men det kändes inte allt för lockande, och tv saknade jag så det allternativet gick bort direkt.

Jobb hade jag varit duktig och skaffat innan jag flyttade hit, på Måndag, det vill säga imorgon börjar jag mitt nya jobb, jag ska köra ut tidningen åt posten och börjar klockan 3 på natten, då jag hämtar tidningarna och kör sedan ut dom till alla privatpersoner i stan. klockan 6 slutar jag, för att sedan börja klockan 11 igen, och köra till 4 tiden, då vanliga posten ska lämnas av till en del av staden.

Jag har fått både karta, och gps i bilen som har en inprogrammerat rutt för hur jag ska åka, och även blivigt lärd hur jag ska göra, hur jag ska sortera breven och inte sortera dom för att det ska bli rätt.

Så förhoppningsvis ska det inte vara några konstigheter med det hela.

Hur som helst, vad ska jag nu hitta på? ja det var tanken som flög runt i mitt huvud.

Tillslut beslöt jag mej för att ta och promenera runt lite och försöka lära känna staden.